ÅÅÅÅÅ va finns de egentligen o säg om dom, förutom att de är de BÄSTA någonsin!!

Ja, de har uppfostrat mig på bästa sätt. Jag har alltid haft en bra och trygg uppväxt. Trotts min "tuffa tid" som ungdom, så gjorde de sitt allt och de hjälpte mig mest. Jag vet inte vad jag riktigt ska säga till dom förutom att de är det bästa nååååågonsin!

Jag Älskar Dom Med Hela Mitt Hjärta!

=)))

OMG! De här kommer ni verkligen få ett gott skratt utav!

Första, första, föööörsta de var väl på dagis tiden då jag och Samuel byte gosedjur och lekte lite extra :)

Men när allvaret började var väl i fjärdeklass. De kom en ny kille till klassen.. Han va kort, med STORA svarta ögon,långa ögonfransar, lockigt brunt hår och han hade smile gropar. håll i hatten nu...

De va faktiskt "turken i skogen" JA!!! HAHAHAHAHAHAHA!!!! vem kunde tro!  (skriver så, för när man googlar ordet vill jag inte att min blogg ska komma upp)

Herregud va folk har skrattat åt det. Om jag ska vara ärlig, så tycker jag nääästan lite synd om honom faktiskt. Ja ja.. Vi gick i fyran och han vart alltid så arg när alla barnen kasta saker! hahahaha, sköje bara!

Vi hade iaf en "romans" engång i tiden ;) Jag tror vi höll rätt länge på den oxå. Men jag kommer väl ihåg dagen jag gjorde slut med han. Jag hade bara helt enkelt tröttnat.

Han hade gympa lektion och jag fick en liten små flip och gick till is bannan, där dom åkte skridskor.. jag kommer ihåg att han hade de lite kämpit med och åka, då jag tror dom inte gjorde de så mycket i hans hemland.. han hade ett par bruna skridskor, som han hade fått lånat av skolan. Jag tyckte de va så fuuuula de där skridskorna. Jag ropade iaf in han och så sa jag bara det, vände på klacken och gick.

hahaha, snacka om att man var känslokall när man var liten!

japp de va den "kärleken", min första miss, och jag kan väl säga så här att de flesta har väl varit en miss på sitt sätt mer eller mindre, men till slut fick jag min prins som jag har idag, som jag alltid velat ha! :))

Okej då kör vi.

Idag har jag och min kära mor vandrat på stan och shoppat lite på rean. Inte så falrigt mycket folk må ja säg.

Vid 16 snåret åkte jag hem till Maja, som har fått en helt wooonderful son! Första gången jag träffa lill killen. Jag blev SÅ KLART kär i han !

Jag stannade där hela kvällen lång och nyss hemkommen.

Eftersom Maja har börjat med en finurlig sak på sin blogg, tänkte jag oxå köra den här. De verkar lite kulit, om jag ska vara exackt så e de en "utmanning" i några dagar som pågår. Hoppas ni står ut och inte tycker de är allt för tråkigt.

__________________________________________________

______________

Så Here We Go:

Day 01 – Introduce yourself

En pressentation. Ni som läser, känner mig hyffsat bra. Då ja vet vilka de flesta är :) Men får väl köra en lite mer personlig så får ni känna mig ÄNNU bättre, för de är ju alltid såååå roligt! ;)

Adopterad från chile i 3månaders ålder & kom till Sverige år 1983.  född i september därmed Jungfru. Var väldigt undernärd när jag kom till Sverige. Min mamma fick mata mig överdrivet mycket och hela tiden,  läkarna hade rått henne till det (rått?).

Min bror är 5 år äldre än mig och därmed kom han först hit. Vi är inte "biologiska" syskon. Jag och broschaaan har en rätt så dålig kontakt faktiskt, Ibland önska jag att den var lite bättre. Men de är svårt när vi bor i olika städer och han har ett fullspäckat familje liv ;)

Visst kan man känna sig vilsen ibland när man är adopterad. Kännslan att man inte hör hemma någonstan. Min vän skrev att hon känner sig som "kvinnan utan land" och jag känner lite samma känsla. Men det posetiva är/har väl alltid vart att man är och andra sidan rikare, med 2 länder i historian ;)

Uppvuxen i Västerås. En trygg och bra uppväxt. Vid 12års ålder träffade jag min nuvarande pojkvän. Vi var inte tillsammans vid den tiden, utan kraftigt betuttade i varandra. Vid 15-16års ålder började jag "datea" han. både han och jag var för unga vid den tiden för ett förhållande.

Jag bodde i andra städer (han med) Men vi hade ALLTID kontakt. Om det så var på telefon,brev eller om vi kom och hälsade på varandra så gjorde vi det.

Hade en annan kille i min ungdom, i några år 3 om man ska va exackt, "förlovad" med han med.. men för små och dumdristiga att jag kallar de "äkta/riktig" förlovning men t.o.m då var jag endå betuttad i min nuvarnde kille. Han har alltid varit speciell för mig, och jag har en lång historia med han som jag får dra en annan gång. Men jag vet att han alltid var den rätta så idag är jag överlycklig över att vi verkligen har funnit varandra som vi gjort.

Min ungdom var inte lika vacker ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Vid 20års ålder flyttade jag hem (Vässan) för gott. Samma dag som jag flyttade hem träffade jag min kille och jag tror de tog 3dagar innan vi bestämde oss för att vara ett "par" jag fick han t.om att skriva under det i min dagbok, hahahaha ;)

När jag väl kom hem, ändrades jag HEEEEEEEEEELT. jag blev som en ny människa med nya glasögon, där världen och människorna om mig blev annorlunda. Jag fick en helt ny syn på livet.

Jag utbildade mig till undersköterska. Mest för att jag ville göra klart min gymnasietkompitens. Gick i Komvux i 3år och nu färdig (nääääästan en kurs kvar om ja ska vara excakt)

Har hunnit jobbat en del också och fått lite kött på bena.

När jag träffa min kille, fick jag med (på köpet) mitt nuvarande barn på köpet, som är min hund. Eller hans... eller NU är det min! Dibo. Han är VERKLIGEN mannen i mitt liv.

Jag älskar han mest, och han är mycket mer än en hund för mig. Min bästavän, mitt barn, min lilla plutt.

Mina dåliga egenskaper är att jag är extrem kännslig person i bland. Jag blir ledsen för simpla saker lätt, så som en förutsägbar film, reklam ect.

Men jag kan ta mycket "skit" från dom jag tycker om. Men har du gått över min gräns, som är väldigt SVÅR att nå, då tittar jag ALDRIG tillbaka. Jag har stött på för mycket muppar i min uppväxt så har LÄRT mig att glömma "onödiga människor" rätt snabbt.

En annan dålig egenskap är att jag lyckas ALLTID vara sen till saker och ting. Tidsopptimisst javisst!

Idag jobbar jag på Svenskadagbladet med pappersarbeten samt fakturor. Jag bor i Stockholm sen 8månader tillbaka, mycket för att killen ville och för att jag har alla mina vänner där. Jag trivs bra där men skulle gärna flytta igen..

Ja & min hund Dibo, min kärlek   

Ja de var väl de mesta i Stora drag :)

Då får jag bocka av No.1

Tingeling så länge !