Jag har alltid hatat mobbning. Har själv aldrig blivit mobbad, men på något sätt hatar jag de. Jag skulle kunna jobba med det och verkligen känna att jag brinner för mitt arbete samtidigt som jag skulle tycka det var "roligt" att jobba, då jag vet att jag hjälper någon, SÅÅ mycket "hatar" jag mobbning. Jag kan bli så FLY förbannad när jag ser sånt. De blir som nästan som jag vill mobba själv, den som mobbar så han/hon får känna på skiten, men de skulle jag ALDRIG göra för INGEN förtjänar den skiten.

Jag tror jag och en vän till mig bevittnar "vuxen-mobbning" nu på vårat jobb. Vi började prata om det för bara någon dag sen, då jag tog upp de för jag har "grubblat" på de ett tag nu. Fick en snabb reaktion tillbax att min vän har tänkt på samma sak.

När vi väl börjar prata om de, har jag en annan bekant som sitter brevid oss och LEKER nått så jävla mycket bättre än oss alla andra. Jag ska inte börja med hur mycket irri jag blev på henne. För jag VET att det är bara en yngre tjej som tror sig vara nått bara för att hon har en åsikt, men sen va de e för åsikt verkar inte vara något viktig..  

Att mobba någon, är de mest låga en annan person kan göra mot nån annan. De e verken häftig, coolt eller roligt. De är bara lågt.

Jag och min vän har precis bestämt (senast idag) att vi ska ta kontakt med personen i fråga och försöka hälsa på henne och prata lite mer med henne. Jag tror inte de blir enkelt. Men vi ska iaf försöka.

Min vän blev nog lite smått chockad av att jag "bran" så mycket för det här ämnet. Hon sa att det var ovanligt och roligt att se att de finns såna människor som jag.. De va väldigt skönt och höra. Samtidigt som de var väldigt oroväckande och höra. Jag började tänka, är det verkligen vanligare med att människor hellre blundar för såna saker. Och låtsas som ingenting händer eller har hänt. Är vi verkligen så pass egoistiska ? Tragiskt nog är det nog så..

Men jag vet, att jag har alltid varit sån, sen jag var väldigt liten, att jag hatat det, om jag ska vara ärlig så har jag hatat de så länge jag kan komma ihåg.

Jag förstår egentligen inte varför jag hatat de så mycket som jag gjort, eller var de kommer ifrån utan jag har bara hatat det.. Och sett dom som mobbat andra som otroligt svaga människor. I mina ögon har de sortens av människor alltid stått mig längst ner på min lista och jag har bara helt enkelt ingen empati för såna. Kan låta hårt, men de är bara så jag känner.

Sen är jag glad, då jag vet att jag har faktiskt hjälp några medans de varit mobbade, jag har till och med fått de bekräftat som "vuxen", då jag fått hälsningar om de och ett tack. Och de är bland de bästa jag gjort i mitt liv. Visst önskar man att man kunde rädda världen, men bara ett tack för mig betyder mycket.

Ni får hålla era tummar att jag och Joy klarar av att verkligen lista ut om vad som föregår på vårat jobb, för nån jävla mobbning vill inte ja va iblandad i,

NEJ TACK!

Näj nu får ni en skön gammal låt, som kan få än att tänka efter lite.

Den handlar inte enbart om mobbning, men de kan lätt hända och DET HÄNDER många som blir mobbade..

Ska sova då jag måste upp tidigt imon och njuta av min ledighet ;))

Pöss på er alla

Oj oj oj vilket underbart väder! Man blir ju sååååå lycklig. Längtar tills jag kan sitta i solen och gäsa med en skvaller tidning och en kaffe! Härligt värre. Nu ska jag åka iväg till jobbet och träffa min roliga arbets kamrater! Idag har jag faktiskt lust och jobba! :)) Ser ni vad solen kan göra? Bättre jobb?? helt otroligt ;) Hörs later !

Hahaha, min hund som ligger brevid mig och tigger mat.. Som sagt teater apa, han har legat sådär läääänge nu och sneglat på mig.

Out

NU satte jag mig för första gången i soffan idag. Herre Gu, e helt av på mitten ;)

Idag va jag ledig, så va tvungen och åka ner till stan och styra upp lite ärenden. Möte upp Ida och vi gick miiiiiil känns de som. men roligt hade jag ;) Efter en lång dag down town kom jag hem, precis utan för dörren, hann inte längre än så.. sen fördes vi vidare. Mot Rozi, där Shoreh väntade. Vi hade bestämt träff då hon skulle plocka mina ögonbryn.

Som hade blivit EN stor buske (hahaha!!)

För de fösta jag är SUPER JÄTTE NÖJD!! tack raraste!! Vilken befrielse.

För de andra: AJ AJ AJ ;) de tog sin lilla tid men de va de VÄRT!! :))

Historian:

Fick för mig för ca 5v. sen att spara ut mina ögonbryn, då jag hade förstört "formen" på dom totalt. Mitt mål var att de skulle bli stor. Alltså INTE smala. Tog kort i v.5

Men i v.5 kunde jag inte hålla mig och spara mer, fanns oxå anledning då folk sa till mig att de kommer inte växa mer, för de va redan sönder plockade på visa ställen..

Nu ska ni få bilder. Före (från v.5) och efter bilder, men VARNAR KÄNNSLIGA TITTARE!! de buskiga ögonbrynen är INTE och leka med. PLUS att korten idag tog jag nyss, trött och jävlig.. så inga skönhetsbilder.

NÄ ska vara helt ärlig, nu när jag skulle klippa ut min ögonbryn blev jag ärligt talat rädd själv, för HUR jag har gått runt och sett ut efentligen =O

OH MYYY GOOOOD va de va hemskt! Men ni kan få de de andra bilderna..

Nu film och enu mer persisk mat :P

Xo